prytzan

Det är dagar som dessa då man känner att man har den stora mannens vilja på sin sida. Jag har alldeles för mycket plugg kvar, ett prov i eftermiddag och ett rum som borde städas ganska ordentligt, burar som måste rengöras och djur som vill ha min uppmärksamhet. Alla dessa "måste göras" saker leder givetvis till att stressen har börjat växa inom mig, och därför kan ni nog förstå hur glad man som elev blir när man får höra att Peter (spanska och historialärare) har skadat tungan (av alla ställen man kan skada sig på) och att alla dagens lektioner utom trafikkunskapen därav är inställda.

Inte ofta man säger denna mening, men nu är det helt klart rätt tillfälle!
Tack Peters tunga!

Min dag ska nu planeras om, historialektionen byts ut mot att jag ska skriva klart min trafikuppsats om djur i trafiken. Rasterna byts ut mot pluggande inför provet (det kan verkligen gå hur som helst, ingen aning om vad som kommer på provet ju..) Kjolen och linnet har redan nu bytts ut mot mjukisbyxor och en enorm t-shirt stulen ur pappas garderob.
Nu ska jag lägga en filt ute på gräset och plugga i solskenet, man måste ju göra det bästa av situationen!

You can´t bring me down today
//K.

Jag tar för givet att du som läser detta inte är den enda personen som börjat undra vad jag egentligen har för mig på dagarna, tro mig, du är inte ensam. Denna tisdag spenderades mestadels tillsammans med min flummkompanjon Elin. Det är något övernaturligt med oss, så fort vi hamnar i samma rum så kan vi börja skratta hejdlöst helt utan anledning. Kanske är det man kallar bra personkemi? Eller är det tvärtom, som två kemiska ämnen som krockar och leder till explosion?

Dagen inleddes med att jag fick X antal pojkar i klassen att skratta så de grät enbart genom att göra min vackra och mycket kända grimars "Hamstern". Skräckblandad förtjusning!
Efter skrattattacken så rann maskaran och rougen på kinderna var som bortspolad, så vi valde att fly undan verkligheten i ett grupprum. Så fort dörren bakom oss slog igen så började vi göra höga ljud med de ljusaste toner vi kunde uppnå (om ni vill ha en logisk förklaring till varför vi gör sådant ber jag er kontakta en psykolog, vi vet själva inte riktigt vad vi lider av..). Till slut började Elins alldeles för ljusa skri att låta som en upphetsad ormvråk eller annan rovfågel.

"Karin, visst låter jag som en fågel! Visst låter jag som en fågel??!!!"

Som vanligt hade vi fått för oss att väggarna till grupprummen var gjorda av pansarplåt och att inget ljud kunde förflyttas ut i hallen, men vi upptäckte ganska fort att detta antagande (ännu en gång) var felaktigt. Elever vi inte känner började vända sig om när de passerade rummet och de började diskret att kolla in genom glasrutorna. Några skrattade men många undrade nog mest vad vi led av för sjukdom. Men tro det eller ej, Elin lyckades uppnå ett fågelliknande parningsläte. Till slut rusade en lärare ut ur sitt klassrum för att leta reda på vilka det var som skrek, diskreta som vi är så vände vi oss direkt, slog upp böckerna och såg oförskämt duktiga och oskyldiga ut.

Om ni har några idéer på vad vi knasiga flummflickor lider av så kom gärna med förslag, annars lever vi gärna vidare, glatt ovetande.
//K.

Efter mycket återkommande klagomål från min kära muppvän Johanna så kommer här en uppdatering.
Jag ska göra mitt bästa för att skärpa mig med uppdateringarna.
Jag överlevde resan till Estland trots många nära döden upplevelser. Jag har själv inte ork att börja rabbla upp alla minst sagt uppseendeväckande saker som skedde där, " det som händer i Estland stannar i Estland"
För att stilla eran nyfikenhet så kommer här några viktiga punkter som lyste upp (eller snarare ökade min hemlängtan) under resan.

* Alldeles för mycket alkohol
* Full busschaufför som körde på fel sida vägen
* Fick i smyg flytta in hos några estniska grabbar som sniffade pulver (?)
* Kyla, kyla och åter kyla, kunde ingen berättat för oss att ALLT var grått i Estland?
* Kiosken i Nuckö sålde enbart sprit, godis och kött i hink.... mumms
* En berusande båtresa hem som ledde till att jag dansade med min spanska lärare och blev fotat av min samlärare när jag däckade i kareokebaren. Snälla lärare har vi här!
* Två irakiska (?) gubbar 50 + som ihärdigt raggade på mig tills mina killkompisar började bli oroliga, visade sig sen att de hade hytten bredvid oss.....

Som tur är så kom jag hem utan att varken ha fått skabb, aids eller rabies (vad jag vet iaf?). Slarvig som jag är så har jag fortfarande inte packat upp den tunga väskan med mycket misstänksamt klirrande innehåll.
På rätt sida östersjön så skiner nu den härliga solen in genom mitt fönster dag ut och dag in, kan man må bättre?
Skuldkänslor över alla rester som ska hinnas bli klara hemsöker mig dygnet runt, men jag avverkar dem en i taget. Ingenting är omöjligt förutom det som inte är möjligt!

Ska nu trimma mina skrivarfingrar och försöka bättra denna dåliga ickebloggar vana.
Hoppas att ni inte tröttnat helt på min blogg då den under en kortare period har haft semester.
Jag må försvinna, men jag försvinner aldrig länge, mig blir ni inte av med så lätt.

// K.

Sitter här med en halvpackad väska och en nyskriven "att göra lista". Det kändes ambitiöst att iallafall skriva en sådan, sen om jag hinner/orka uppfylla det som står innan resan är en helt annan sak.
Imorgon far vi alltså iväg till det lilla skruttiga landet vid östersjön - Estland.  Trots flera hot från mina vänner angående att de ska sälja mig till någon estnisk gubbe så räknar jag med en hemkomst på fredag nästa vecka.

Det lär väl bli en dos av festande och en tyvärr större dos plugg. Kom precis på att jag hade tänkt ta med mig min spanska bok, det lär ju inte bli av nu eftersom jag helt hade förträngt denna duktiga tanke. Men det är väl tanken som räknas?

Kvällen igår och dagen idag spenderades nere vid kusten, fick någon allergisk reaktion (saknad tror vissa <3) och mådde jättedåligt, har aldrig sovit så mycket som jag gjort under dagen. Idag lurade vi ner farmor och farfar och bjöd dem på middag, det var trevlans även om de inte är mina största förebilder här i livet.

Jag hoppas att jag om en vecka kan uppdatera bloggen med lite information om estlandsresan. (Så inte galna Johanna börjar klaga på mina få uppdateringar igen) Resan lär ju säkert bli minnesvärd när man delar rum med mina knasvänner. Kommer även sakna min skitunge såklart <3

You make me feel so Oh Boy
// K.

Våren föder fram liv och energi, visst kanske det låter som en klyscha, men det är sant. Själv är jag en riktig vårtok. Att se knopparna slå ut, gräset börja grönska, uppleva när nya liv föds i kaningården och höra hur grannarna skrattar på sina verandor om kvällarna. Allt det där jag just skrev låter iallafall mig finna en ny energi som varit på långtidssemester under vinterhalvåret. Det största fördelen är nog att solen skiner både när man vaknar och när man är ute hos djuren på kvällen, för visst är man trött på vinterns mörker.

När vi ändå pratar om klyschor så kan jag väl berätta att även lilla jag lever upp till klyschan angående kärlekens tillväxt under våren. De flesta blir nog lite flörtigare när solen skiner, kanske får vi alla en överdos av solenergi?
Nu kan jag väl ärligt säga att jag inte är den "flörtiga" typen, jag vill ha något speciellt, någon som verkligen betyder något. Och för första gången på länge finns den där personen som gör mig tokigt glad och som håller mig vaken hela nätterna.. Mer fakta än så tänker jag inte ge er.

För er som missat så har jag även blivit myndig den här veckan, nu är jag stor, stark och läskig och hela världen ligger framför mina fötter. Det tänker jag fira med att göra absolut ingenting annorlunda mot hur jag betett mig innan. Ser ingen större skillnad med att fylla arton förutom att man får gå på krogen och hamna i fängelse, och jag har för tillfället inget enormt sug att prova på något av det just nu.
På grund av sömnbrist som förföljer mig så har jag blivit lite utav en zombie, kanske krävs det lite mer av solens farliga strålar för att pigga upp denna lilla räka.

Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
// K.