prytzan

Är det bara jag som ibland, eller snarare ganska ofta får känslan av att man lever i dokusåpa? En dokusåpa med ett dramafyllt, oredigerat men ganska tråkigt innehåll?
Om man ser tillbaka till de saker som skedde denna sommar så stämmer det in perfekt på detta exempel.
Eller jag kanske till och med kan begränsa perioden till "alingsås helgen". Den sämsta dokusåpan någonsin skriven. Som skriven av en arbetssökande hamster med öga för intriger men sinne för överdramatisering.

Ibland vore det väl en härlig känsla, om man bara kunde säga stopp, gå in till regissören och ifrågasätta varför, varför sker detta just nu? Sedan skulle jag ge honom en kärleksfull blick och med hjälp av mina hundvalpsögon be honom skriva om vissa episoder. Vissa smaklösa, överdramatiserade episoder som innehåller mer intriger än vad en människas hjärnkapacitet klarar av.

Samtidigt så vore det ett enormt ansvar att regissera sitt eget liv. Tänk så mycket saker som påverkas av minsta lilla ändring i "manuset". För det kanske är som vissa säger, att allting sker av en anledning. Allting som sker omkring oss kommer leda till något positivt, eller iallafall något stärkande. Det kanske var meningen att alingsåshelgen skulle bli det värsta triangeldramat som tonårstjejer skådat. Det kan vara så, och om jag tog över den arbetssökande hamsterns regissörarbete, ja då skulle jag ju aldrig få veta....