prytzan

Jag får väl ännu en gång be om ursäkt för det stora tomrummet i min blogg, allting i min vardag har gått i ultrarapid under den senaste tiden och mitt skrivande har därav kommit i skymundan.
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, det är så mycket som ändrats sen sist. Men jag har i skrivande stund inte ork att rabbla upp allting, och ni har nog inte heller orken som krävs för att läsa.

Kan istället göra en kort sammanfattning. Jag har avklarat vissa jobbiga episoder i skolan och en del personliga förändringar har skett, men allt detta känns ändå så oviktigt om man jämför det med den största förändringen i vardagen. Förändringen kan förklaras med ett ord:
Victor.

Men ibland när allt känns riktigt bra, och vardagen äntligen fått lite rutin så måste allt kastas om. Som om vi alla är fast i en dålig film där regissören desperat kämpar för att uppnå nya tvister och händelser. I vårat fall innebär det en ensam vinter. Då grabben som äntligen lyckats snurra min värld ska åka iväg och jobba i Sälen, hela jädra vintern.

Men ibland får man se dessa manusändringar som en utmaning, klarar vi detta kommer vi vara starkare än innan. Jag väntar här på dig älskling.

Ska ner och knarka hostmedicin. Är sjuk som en hudlös padda.
Hoppas att ni andra mår bättre än jag gör i denna stund.

// K.