Frånvarosystemet från helvetet
Klev nyss upp ur min lilla flickrumssäng och som ett slag i ansiktet kom smärtan, mitt öra piper och värker och varje gång jag försöker mig på att svälja så påminner örat mig om att lite medicin kanske inte vore helt fel. Det är sådana här dagar som man önskar att man hade full närvaro i skolan, att man aldrig skippat lektioner på grund av anledningar så som "tusan vad jag är trött" eller "Jag kan redan det här". Om jag hade skippat ovanstående skolkningar hade jag kunnat sitta här och slöa framför datorn med mitt värkande öra hela dagen utan förhinder, men tyvärr är jag inte så pass duktig. Jag har en frånvarovarning hängades över mig och ett lite för starkt samvete som har en omröstning i huvudet som leder till att jag bör gå till skolan.
Nu kanske ni tror att jag är en sån där skolkare som bara går till skolan när det passar och sedan tar studenten i juni med IG i hälften av alla ämnen, men då tror ni fel. Om frånvaron överstiger 20% på en 4 veckorsperiod så får vi en varning, om frånvaron fortsätter på samma höga nivå blir vi sedan av med vårat studiebidrag. Några veckor innan sommarlovet fick jag influensa och spenderade två veckor inlindad i en filt i soffan med alldeles för mycket Oboy och klagande. Två veckor av en period på fyra kan nog alla räkna ut att det överstiger 20%. Som om allt skolarbete som jag hamnade efter med inte var straff nog fick jag alltså en varning. Tack så mycket för den.
Får känna efter noga om jag klarar av skolan idag när halsen och örat uppenbarligen har förklarat krig mot varandra.
Kanske får kalla in förenta nationerna och se om de kan sätta in en fredsbevarande styrka.
//K.
