Influensan = viktminskning?
Man brukar säga att allting ont har något gott med sig, men vad sjuttsingen har influensan att erbjuda som på något vis kan anses vara glädjande? Det kanske finns de som drastiskt minskar i vikt när de blir sjuka, men jag undrar verkligen hur dom lyckas, visst har jag ingen aptit och allt smakar lustigt, men glass smakar ju fortfarande toppen. Glassen är just nu min allra bästa vän, den lindrar halssmärtan o smakar inte lika äcklande som de flesta andra matliknade saker gör för tillfället. Så jag kan ju bara drömma om att denna sjukdomsvecka ska leda till en minskad vikt, jag får nog snarare skatta mig lycklig om jag väger under 350 kilo när denna bittra, ihärdiga sjukdom har lämnat min ynkliga kropp.
En annan sak som fortfarande smakar gott är även digestive kex, så tummen upp för bukfyllan! Kanske borde gnälla lite mer om hur illa jag mår för mammsen och se om det kan leda till att en godispåse inhandlas. Det är väl ändå en oskriven regel att man får unna sig all världens godsaker när man har en sådan här nära döden upplevelse?
Näe nu ska jag krypa ner under min rosa filt, rota fram lite mera laktosfri jordgubbsglass ur frysen och göra ingen nytta alls. Det är meningen med livet för just denna dag.
Lev väl
//K.
På resande fot med kärleken?
Jag är just nu i en planerar fas, det är nämligen så att jag och pojken har bestämt oss för att flyga till Grekland i maj, rättare sagt till analipsis på Kreta. Anledningen är att vi ska fira att vi överlevt denna vinter ifrån varandra (vilket jag hoppas att vi då gjort). Hotellet vi har hittat är helt perfekt, ligger precis vid havet, 30 sekunders gångväg kanske, all inclusive (mat, dryck mm förbetalt) och med mysiga rum och stora pooler. Låter det lockande?
Nu skulle jag nog räkna mig själv som en världsvan person, har varit på flera charterresor, mindre planerade resor, skidsemestrar utomlands samt bott två år i utlandet, men aldrig har jag rest iväg på det här viset utan mamma och pappas trygga visdom. Visst har jag varit på mindre resor utan dem, såsom tyskland (3ggr) och estland. Men nu ska vi åka iväg bara vi två, två förälskade små turturduvor ska få uppleva ett nytt land tillsammans utan uppsyn av någon annan. Befriande eller hur? Jag längtar verkligen efter kvällspromenader längs stranden, drinkar i solnedgången och mysig utsikt från hotellrummets gemytliga balkong. När man har kärleken vid sin sida så ser man allt med nya ögon, inte alls på det viset man njöt av härliga sommaröar när man var där med sina föräldrar. Låter som en sliskig kliché, jag vet. Men vänta du bara tills du själv är i samma situation.
Med tanke på att jag har lokalsinne som en huvudlös sengångare och är virrig som en liten silverfisk så kan semestern bjuda på spänning trots att det mesta är planerat i förväg. Risken finns väl att jag fastnar i någon liten havsgrotta tillsammans med halvnakna urmänniskor som äter grillade grisben och slår varandra i huvudet med pinnar. Isådana fall är det väl bara att anpassa sig?
Skämt åsido, jag vill verkligen att det ska bli maj månad nu. Jag vill att Victor ska komma hem från den kyliga snöhögen och komma tillbaka till våran vardag. Jag vill skapa fler minnen tillsammans och ha våran första gemensamma utlandssemester, förhoppningsvis den första i raden av många härliga upplevelser tillsammans.
Sunshine in the rain, love is still the same
//K.
Den sjukes svaghet
När man är snart 19 år och sjuk förväntas man ändå försöka gå till skolan, eller i annat fall åtminstone ta igen med hemuppgifter. Det finns alltid någon som förväntar sig att man ska plocka in och ur diskmaskin samt städa garderoben eller dylikt, "du är ju ändå hemma".
Gör mig 14 år yngre, ta bort alla krav, låt mig vara sjuk, låt någon tycka synd om mig, låt mig få tycka synd om mig själv. Ge mig laktosfri glass i sängen och en varm filt.
Nu ska jag frysa vidare inbäddad i en egenhämtad filt och göra absolut ingen nytta alls.
För sån är jag
//K.
Saknad
Innan jag träffade Victor kunde jag inte heller förstå detta, jag kunde småskratta för mig själv när jag hörde folk prata om hur jobbigt det var att vara ifrån varandra "hallå, ni klarade ju att vara ensamma innan ni träffades, då gör ni väl det nu med?!" men det är svårare än så. Det är så otroligt jobbigt att veta att personen man älskar är 50 mil härifrån och kan inte komma hit.
Innan Victor åkte så umgicks vi nästintill varenda dag, han fanns vid min sida när jag somnade och han låg där bredvid när solen lyste in genom mitt sovrumsfönster på morgonen. Nu får jag enbart höra hans röst via telefonen, kan däremot berätta att det inte är sällan som vi pratar. "Svärfar" Lasse hade fått Victors mobilräkning som visade att vi hade pratat i över 60 timmar de senaste 30 dagarna. Men vad annars kan man göra när man saknar varandra så som vi gör?
Jag saknar dig så det gör ont, men jag hoppas ändå att alla mina vänner får uppleva saknad som denna, för det är i sådana här stunder som man inser hur mycket en person betyder, hur gärna man vill få spendera varenda dag tillsammans. Utan denna jobbiga vinterperiod hade jag nog inte insett hur gärna jag vill kämpa för oss.
//K.
Hosta, feber och tyska gubbar
Nu är ännu en tysklandsresa avklarad med bravur. Det är så otroligt roligt att åka bort med ett så stort gäng kanintokar i olika åldrar, inga sura miner här inte. Trots stress, sömnlöshet och alkoholpåverkan så var det ett glatt gäng som körde över till den svenska gränsen på söndagskvällen.
Det som förundrar mig varenda dag jag spenderat i tyskland är, vart är alla tyska tjejer? När man går på stan eller på utställning i landet som förlorat två världskrig kan man inte undvika att se alla gubbarnas ögon riktas mot sin kropp. Det är som om de aldrig sett en tjej som går i kjol, de kanske rent utav inte har sett en tjej överhuvudtaget? Det är förvånande och relativt äcklande. Tyska tjejer, klä er i kjol så att gubbarna inte får hjärtattack när svenskarna entrar erat land.
Imorse vaknade jag upp med värkande kropp, skakande händer och en extrem hetta innanför huden. Välkommen feber, välkommen influensa? Inte alls vad jag har tid med just nu, men egentligen finns det väl ingen bra tid att bli sjuk? Är nog bara att hälla i sig echinaguard och hoppas på en förbättring.
Dags att försöka dränka sig i varma kläder och gå ut och posta anmälningarna till Nyköping. Inte alla par som ska fira alla hjärtans dag på utställning i pumpen, men det är sånt man får leva med när man blir tillsammans med en kanintjej.
Simma lugnt
//K.
