prytzan

Är det inte för underligt hur svag man blir psykiskt när man är sjuk fysiskt? Att kropp och sinne är sammankopplat är nog inget vi behöver tvivla på. Det är dagar som dessa, när man vaknar upp med skakande kropp och hjärnan inte kan kontrollera kroppstemperaturen som iallafall jag önskar att jag vore 5 år gammal igen. Vem vill inte bli nerbäddad och ompysslad när man mår så här? Vem vill inte få glass serverad i sängen och ha någon som sitter vid ens sida (dagar som dessa kan ju verkligen kännas som en evighet).

När man är snart 19 år och sjuk förväntas man ändå försöka gå till skolan, eller i annat fall åtminstone ta igen med hemuppgifter. Det finns alltid någon som förväntar sig att man ska plocka in och ur diskmaskin samt städa garderoben eller dylikt, "du är ju ändå hemma". 

Gör mig 14 år yngre, ta bort alla krav, låt mig vara sjuk, låt någon tycka synd om mig, låt mig få tycka synd om mig själv. Ge mig laktosfri glass i sängen och en varm filt.

Nu ska jag frysa vidare inbäddad i en egenhämtad filt och göra absolut ingen nytta alls.

För sån är jag
//K.